ride the bullet.

för ett tag sedan var det pride-festival och därmed också dags för den årliga paraden. media var där och försökte fånga kändisarnas åsikter kring stödet de ville ge genom att gå med i paraden. däribland fann vi tv4 och alexander bard. herr bard är ju sedan länge känd som ledare för både army of lovers och bwo som gjort sig stora i gay-kretsar. huruvida han själv är gay vet jag inte, det är egentligen helt oviktigt i detta inlägg ändå. hur som helst blev alexander ställd en fråga som han gav ett förbryllade svar på. tyvärr fick vi inte höra frågan, repotaget gav bara kändisarnas svar i form av uttalanden. men jag är förbannat nyfiken på att veta vad frågan var, eller vilka frågor han ställdes för att i slutändan kläcka ur sig, och jag citerar verkligen det här:

"ett samhälle är inte starkare än dess svagaste individer."

rum för tystnad.

eh, va? jag har försökt skaka av mig det här, men tanken på att alex beskriver större delen av sina fans som svaga på grund av deras sexuella läggning (och usla klädstil) känns befäng! det kan inte finnas en chans att det fick behålla sin kontext, det måste ha varit reportern som ställt frågorna och killen som klippte ihop repotaget som satt på förlegad mentalitet. eller?

snälla någon, skänk mig lite ro i detta ämne för jag blir fan inte klok.

dressed for success!

det är dags att röra sig mot borlänge och peace and love festivalen för konserter med band som faith no more, turbonegro, mötley crüe, pretty whores och cult of luna samt ett spoken word framträdande av henry rollins. och till skillnad från alla andra år (läs: båda två) så har vi hyrt stuga och ser fram emot solsken, värme och egen strand. allting är gyldene!

men det är också första gången som una är utan båda sina föräldrar mer än en natt. och denna gång fyra dagar. jag blir ju lite orolig som förälder för hur hon ska klara sig utan oss. men när jag stiger innanför dörren nu på morgonen finner jag una klädd så här:



och då vet jag att mormor och moster kommer att skämma bort vår lilla prinsessa dessa dagar som vi ägnar åt total avkoppling och festligheter.

alla nöjda, alla glada. trevlig sommar på er!

i have FAITH in the NO MORE.

misha had a MIDLIFE CRISIS and had to GET OUT before he started DIGGING THE GRAVE but the LAND OF SUNSHINE was A SMALL VICTORY and the EVIDENCE are THE REAL THING and say that EVERYTHING'S RUINED. now, THE MORNING AFTER, he looks kind of UGLY IN THE MORNING. WHAT A DAY to find out you're JUST A MAN.

ni vet var jag är.

beefcake!

sillmacka och gravad lax med färskpotatis serverat med en pilsner urquell. grillat kött i rödvins- och vitlöksmarinad med sallad och vitlöksdressing serverat med rödvin. blåbärscheesecake med rosévin. jordgubbar och glass med vitvin. på det några olika sorters öl, gott sällskap och många skratt och gamla minnen. det var menyn för min midsommarafton. hur var er?

midsummer shall set us free.

jag tror ju på det där med universum och dess ständiga balans. med en goda ting kommer dåliga. med dåliga tider kommer bättre. i vissa fall är det till och med så att bra saker bara kan komma med så stora förändringar som dåliga tider kan ge. gräset kan bara bli riktigt grönt med rejäla mängder gödsel helt enkelt. nåväl, nu kom jag helt av mig.

hur som helst, i morse så började una hosta vid fem och hostade sig fram en timme innan hon somnade om. det tog mig ett bra tag att göra detsamma. och lagom till jag gör det så börjar maddes mobil vibrera ute på vardagsbordet. det visar sig att hon glömt av att slå av alarmet. efter ett lamt försök att väcka henne går jag upp själv. väl uppe ger jag upp kliver in i badrummet. då slår det mig att jag kan dra en gammal klassiker. ett tidigt morgonbad i tystnad. eller ja, med bara musiken som sällskap. jag tappar upp ett bad, drar fram stereon, laddar den med mars voltas nya.

det tar två låtar innan jag hör att una och madde är vakna och rantar runt i lägenheten. tröttman gör sig påmind och jag tycker livet är rätt orättvist (vilket det faktiskt är, så bortsett från den självömkande delen så hade jag inte helt fel). skulle man kunna få ett uns av vila, eller? men lagom till att cotopaxi startar så börjar una dansa på ett sådant sätt som bara ens dotter kan (ett sätt som får lyckan att sprida sig i hela kroppen) och där någonstans balanseras åter universum och morgonen vänder till en riktigt bra en. vem behöver vila då?

nu är det dags att städa fint inför midsommarfirandet som blir hemma med madde, una och min vän majkens fömyndare med lika mängder mat som sprit som cheescake. oh yes, life is good, don't let that get misunderstood.